Persepolis

Inför Sverigepremiären på filmatiseringen av Marjane Satrapis serieroman Persepolis hade SandrewMetronome, Galago och Serieteket en förhandsvisning av filmen igår. På Zita mitt under brinnande filmfestival.
Filmen var bra – och viktigt på sitt sätt. Redaktör M Jonsson berättade i sin presentation av rullen att filmen vi skulle se var Frankrikes bidrag till Oscarsutdelningen. Innan filmen funderade jag om det kanske var ett politiskt ställningstagande från fransmännen; en tecknad film om 1900-talets Iran och hur det är att växa upp under förtryck. Men efteråt slog det mig också hur viktig filmen ändå är och kan bli. Det gäller serieromanen Persepolis också, förstås. Men jämfört med den tecknade serien är filmen som medium ett mer lättillgängligt sätt att ta del av en historia.
Och utan att veta hur filmåret sett ut i Frankrike utöver Persepolis, vill jag säga: Bra Frankrike!

Efter filmen bjöds det på vin, men jag och Ewy kunde inte stanna kvar. Det var alldeles för lite syre i lokalen, vilket tyvärr gjorde filmupplevelsen mindre angemän.

Loisel på Serieteket

I dag var jag och mellangrabben på Serieteket/Kulturhuset i Stockholm och lyssnade på den franske serieskaparen Loisel. Vi kom dit 10 minuter innan utsatt tid och var först. När själva föreläsningen satte igång var det dock fullsatt.
Loisel är en fantastisk bildberättare som i enstaka bilder uttrycker och förmedlar hur mycket känslor som helst. Han är en av de jag minns bäst från Epix-åren på 1980-talet.
Men föreläsningen var väl sådär. Loisel snackade mest om hur han arbetar som serieskapare och bildkonstnär och det känns inte som om det är så stor skillnad mot andra kreatörer.
Eftersom Kristiina presenterade mig som förlagsmänniska, fick jag ett snack med Loisel, där vi diskuterade situationen i Sverige kontra kontinenten. Det visade sig att de upplagor han har på franska är lika låga som när man i Sverige ”satsar” på nya, stora europeiska serieskapare!
Men det var en trevlig prick, Loisel. Och det är kul att Serieteket lyckas få hit så många serieskapare av rang. Bara det är ett initiativ som bör uppmärksammas och bejakas.

Mellangrabben hade det inte alltför långtråkigt, även om han la sig på någon kudde under efterminglandet.