Sent om sider såg jag och mellangrabben äntligen Star Wars Holiday special i helgen. Det var ganska länge sedan jag lånade dvd:n av en kamrat och det har nästan blivit lite pinsamt att jag inte lämnat tillbaka den ännu. Men jag ville vänta in mellangrabben som varit på längre besök under den senaste veckans höstlov.
Men oj, vilken besvikelse det blev. Inte ens camp-värdet på de olika inslagen lyckades rädda den här tv-filmen. Mellangrabben hade sett fram emot det här ganska länge, men var beredd att ge upp redan efter en kvart. Själv visste jag ungefär hur filmen skulle bli och försökte peppa honon med att han förmodligen kommer vara den ende på plugget som sett filmen. Och jag lyckades i nästan hela filmens 97 minuter. På slutet började han dock lägga patiens.
Filmen utspelar sig hemma hos Chewbaccas familj, som väntar in honom till firandet av Lifeday. De oroliga familjemedlemmarna gnyr och morrar till varandra och gör utblickar via olika radio- och tv-sändningar, vilka fungerar som sketch-inslag i ett helgprogram. Men det är inte särskilt kul.
Jag fattar inte att Harrison Ford, Mark Hamill och Carrie Fisher har lånat sig till detta. Inte ens då, 1978, kan de ha varit i sådant behov av pengar att de behövde göra det här. Eller kan det vara så att man, när filmen spelades in, inte visste vilken succé Star Wars skulle bli och bara försökte rida på vågen? Hur som helst hoppas jag att de fick bra betalt.
Bättre var då de två andra inslagen på dvd:n. Och då kan ändå 56 reklamfilmer kring Star Wars-leksaker få vem som helst att bläddra på läpparna.
Mupparnas Star Wars-special mindes jag däremot från min barndom. Men inte för att Luke Skywalker och Chewbacca kom på besök, utan för att Scooter framför ”Six string orchestra” som jag på den tiden trodde var svensk i original som ”Brasses enmansband”.
Men frågan är om inte det roligaste ändå var att Chewies fruga har samma namn som min ena svägerska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar