Sedan jag slutade hos den stora utgivaren för två månader sedan har jag förvånats av omgivningens intresse. Jag har tackat nej till intervjuer och konsekvent låtit bli att svara på frågor om varför jag valde att sluta, eftersom det kändes som en sak mellan mig och arbetsgivaren.
Såhär ett par månader senare har jag valt att tacka ja till en intervju i en ny nätserietidning. Redaktören är ung och ambitiös och det är viktigt att bygga broar till kommande generationer.
Låter det högtravande? Det är det inte.
Om jag inte hade kommit loss i femtonårsåldern och pryat på ett par serieförlag, hemma hos en tecknare och en författare, vete sjutton om det blivit något av mig.
Den här redaktören kallar mig "ett tungt namn i branschen" och jag blir en smula störd …
Hur kan han känna till kroppsvolym?
1 kommentar:
Jaja ta och skicka mig din nya mailadress nångång!
Skicka en kommentar