Dr Caligaris kabinett - en amerikansk remake

I dag (torsdag) var jag på ett seminarium såg jag valda delar ur remaken av Dr Caligaris kabinett. Jag hade ingen aning om att en sådan var på gång.

"Caligari" är regissören David Fishers favoritifilm, så till den milda grad att han har gjort en nyinspelning av - agerandet!
Just det, bakgrunderna är skannade från den restaurerade 35-millimeterskopian som finns tillgänglig! Sedan har de amerikanska aktörerna fått agera utifrån originalet.
Problemet med de tidigare tyska aktörerna är tydligen löst tack vare att scenerna ofta varit tomma i någon sekvens av originalet, och det är det Fisher tagit vara på.
I de fall de tyska skådespelarna rört i hela rutan under hela scenen, har han helt enkelt sparat och satt ihop de olika bitarna som varit tomma.

Musik och dialog är också skriven till filmen. Musiken var okej, det lilla man fick höra.
På frågan om de fascistiska tendenser originalet påstods förebåda (vilket förmodligen kommer från Siegfried Kracauers bok), svarade Fisher att han i dialogen valt att fokusera på karaktärernas psykologiska utveckling. Vidare påstod han att karaktärer aldrig utvecklades i stumfilm(!).

Hur var den då? Jo. Inte klar. Men de scener som visades som klara var okej, faktiskt. I de "roughs" som visades såg man påtagliga problem med ljud- och bildsynk. Men jag antar att det fixar sig till premiären.
En sak såg jag som kanske blir svårare att fixa, och det var när skådisarna rörde sig i djupled i bild, då blev det tydligt att de gick på något annat an i sceneriet. Ungefär som i den där tv-serien om dinaosaurier, där man hade animerat in dem i filmad natur - de stod liksom ovanpå marken.

Det är, mig veterligen, första gången en film görs på det här sättet och man kan ju undra varför - särskilt som originalet är regissörens favortifilm alla kategorier.
Själv menade han att det närmast var en fix idé...

Gadden borta?

Är i San Diego för jobbets räkning. Det är stor seriemässa här och tredje gången jag åker.
Tidigare år har det alltid varit roligt att komma hit. Något att se fram emot.
Men i år vet jag inte … har varken ork eller lust att gå runt och snacka med folk.
Kanske börjar de otaliga okrediterade timmarna jag lägger ned på jobbet ta ut sin rätt? Tidigare har det gått i vågor, men jag trodde att det skulle kännas bättre här.

Andra semesterveckan: Jobb!!

Första semesterveckan avlöpte ovanligt bra. Sol hela veckan och jag behövde bara arbeta lite då och då på nätterna.
Nu har andra semesterveckan snart gått och jag har lämnat ifrån mig Simon och Quintus till sin mamma, för färd till västkusten. Det blir snabbt tomt.
Samtidigt har det blivit mindre semester här hemma, då jobbet med alla sina deadlines pockar på.
Vi är alldeles för få på redaktionen. Ska man ha någon slags semester ver huvud taget, måste man jobba undan. Med andan i halsen börjar man sedan sin semester. På samma sätt avslutas den, då man vet att det är högar med arbete som väntar.
Visst hann jag med lite korrläsning och liknande i Grebbestad. Men det skedde på nätterna och var hanterbart. Den här veckan har det accentuerat och även om jag försökt arbeta nätter även här, har morgnarna kommit till skada och man får dåligt samvete för grabbarna.
Frågan är väl egentligen hur länge man orkar. Min spontana reaktion på att jag räknat fel och skulle arbeta tre veckor till innan det är dags för semester igen, istället för två, var lättnad.
– Hur sjukt är det?