SPX ’07 – nej. Releasefest – JA!

Rubriken till trots såg jag verkligen fram emot årets SPX. Det hade varit kul att kunna gå och bläddra bland borden på Kulturhuset eller ha tid att lyssna på ett eller annat seminarium utan att vara där för jobbets skull.
Tyvärr fick jag ingen möjlighet att besöka SPX i år, då jag lovat barnens mor att ta hand om dem i helgen.
Men jag hann i alla fall med Komikas releasefest för sina tre nya album; ”Sibiu” av Jimmy Jönsson, ”Tio fingrar lång” av Jamil Mani och ”Ända hit” av Sofia Olsson. Det var en trevlig tillställning och böckerna ser spännande ut. Jag köpte inga ännu. Eftersom jag får recensionsex av BTJ brukar jag inte köpa serier förrän jag vet att jag inte får dem därifrån.
Å andra sidan kom jag från festen med en bunt av det jag missat från förra året. Nu gäller det bara att hitta tid för läsning.

Hedrad med Valhall 14

Uppenbarligen sålde Valhall 13 så pass bra förra året att min gamla arbetsgivare nu vill satsa på nästa album i serien. Eller så ligger det andra skäl bakom, vad vet jag. I vilket fall är det en kulturgärning värd att applådera.
Extra kul att är att seriens skapare, Peter Madsen, via sitt förlag i Danmark särskilt sagt till om att jag ska översätta även detta album, vilket förstås är en hederssak. Valhall är en av de bästa komiska äventyrsserier, fullt i klass med sina kontinentala kollegor.
Det nya albumet heter Muren och handlar om kärlek över gränse och mandomsprov samtidigt som det är uppstarten till Ragnarök, som ska avsluta albumserien i och med nästa års utgåva.

Vad gäller frilansande för den gamla arbetsgivaren har jag dessutom fortsatt arbeta med tidningen Zits, som jag startade upp och satt i redaktörstolen för de tre första numren. Här har jag översatt följetongen "12 steg till äktenskap" med Norm. Norm är en serie som ligger mig varmt om hjärtat och seriens skapare Michael Jantze är en trevlig prick. Får se hur det blir med min medverkan nu när serien återgår till strippubliceringen.

Tjuvarnas marknad

Böcker ligger i travar hemma och väntar på att bli lästa. Jag har ännu inte packat upp allt sedan flytten i oktober, men det finns nu i alla fall en bokhylla där jag någorlunda rangordnat i vilken ordning jag vill läsa dessa böcker.
Sedan är det ju alltid så att andra böcker kan kommer före. Nu har jag till exempel precis avslutat ”Tjuvarnas marknad” av Jan Guillou och hade tänkt gå på ”Gaskriget” av Fabian Göranson. Men frågan är om inte en nyinköpt retorikbok av Göran Hägg kommer före. Det beror ju lite på vilken slags tid man har. Ser jag mycket sammanhängande fritid i den närmaste framtiden brukar det bli romaner, medan en mer rumphuggen fritid ger plats för biografier, faktaböcker eller samlingar.

”Tjuvarnas marknad” (Piratförlaget) är en lyckad satir över Skandiaskandalen häromåret. Jan Guillou ger oss en story från bakom kulisserna. Den är knappast sann, men ger läsaren ändå en förståelse för hur det kan gå till i de här delarna av samhället. Att sedan rättvisan segrar på grund av att mycket vill ha mer, är förstås också en bonus för den som inte rör sig i de här korridorerna.
Jag gillar Guillou. Han berättar sin historia med journalistens direkta tilltal och utan några större krumbukter. I ”Tjuvarnas marknad” blir det kanske lite väl mycket krumbuktande vid de erotiska inslagen. Inte bara för att det är älskogsgymnastik som beskrivs, utan för att det låter som taget ur en Harlequin-roman!
Å andra sidan är det inte helt olikt de beskrivningar av den nyrike Gundells jaktminnen …

Min ungdoms seriehjälte

I min roll som lektör för BTJ* får jag då och då böcker att recensera för deras sambindningslista. Dessa recensioner är sedan underlag för vad biblioteken köper in. Och eftersom andra än min familj numera hittat till denna min blogg, så tänkte jag hädanefter lägga ut de en mer personlig reflektion baserad på dessa recensioner.

Att det, denna första gång, blev Lucky Luke är en händelse som kan ses som en tanke. Lucky Luke var nämligen den serien som tog mig vidare i mitt serieläsande. Från Bamse, Kalle Anka och kärleksserietidningar till Ratte och Horst Schröders vuxenseriesatsningar.
Visst fanns det andra serier än Lucky Luke. Asterix och Tintin läste jag på biblioteken, medan jag försökte peppa brorsan att köpa Spirou-albumen så att denna serie åtminstone skulle finnas hemma. Jag hade inte råd att köpa allt. I dag har jag förstås mer än kompletta samlingar av dessa serier.
Men någonstans var det ändå Lucky Luke som blev nummer 1 för mig och det första albumet var Apachekylftan.

Såhär lyder recensionen:
Lucky Luke är seriehistoria. Både på kontinenten och i Sverige. Här var den under 1970- och 1980-talen en av de fyra komiska äventyrsserier (jämte Asterix, Spirou och Tintin) som breddade det svenska serieutbudet, som dittills framförallt varit amerikanskt. Därför är förlagets satsning på denna kronologiskt samlande bokserien värdefull.
Nu har man kommit fram till åren 1980–1982, där de tre första äventyren utan Goscinny som författare (sånär som på seriens inledande år, då seriens skapare och tecknare Morris själv stod för författandet), presenteras. Goscinny var en extraordinär serieförfattare, som visste hur man berättade en historia på flera plan. Att axla hans mantel kan inte ha varit lätt. Icke desto mindre har författarna som skrivit de här samlade äventyren gjort ett gott hantverk.
Inte bara för att man känner Goscinnys närvaro i dessa manus, utan för att man samtidigt lyckats göra något eget av serien utan att tulla på dess kännemärken.

Titel: Lucky Luke 1980–1982 Förlag: Egmont Kärnan (Ja, jag vet att de inte använder sin hemsida särskilt väl, men kanske går det att hitta fram till den här boken ändå.)

*Enkelt förklarat är Bibliotekstjänst (BTJ) en slags återförsäljare av film, litteratur och musik till biblioteken.

En smula rörd …

Sedan jag slutade hos den stora utgivaren för två månader sedan har jag förvånats av omgivningens intresse. Jag har tackat nej till intervjuer och konsekvent låtit bli att svara på frågor om varför jag valde att sluta, eftersom det kändes som en sak mellan mig och arbetsgivaren.
Såhär ett par månader senare har jag valt att tacka ja till en intervju i en ny nätserietidning. Redaktören är ung och ambitiös och det är viktigt att bygga broar till kommande generationer.
Låter det högtravande? Det är det inte.
Om jag inte hade kommit loss i femtonårsåldern och pryat på ett par serieförlag, hemma hos en tecknare och en författare, vete sjutton om det blivit något av mig.
Den här redaktören kallar mig "ett tungt namn i branschen" och jag blir en smula störd …
Hur kan han känna till kroppsvolym?

Avslöjad!

Jag fick igår veta att den här bloggen är avslöjad. Det finns tydligen länkar ute till detta som hittills varit mitt privata gnällställe.
Jag antar att det skulle hända någon gång, varför jag också låtit bli att egentligen ”outa” någon.

Jag uptäckte också att mitt användarnamn ändrats till Redaktör’n, som jag kallade mig för en annan blogg jag hade här på Blogger. Nåja, det kanske är bättre så …