Raptus seriefestival är något som norrmännen gärna framhåller som ett kul arrangemang. I år var det första gången för mig att bevista Bergen och festivalen.
Mycket kom på skam. Inträngt i ett hotells olika konferenslokaler och liknande salar fanns butiker som krängde serier. Att det känns trångt och kvalmigt är att ta till i underkant.
Bättre var då seminarie- och föreläsningsdelen. Särskilt den senare hade utrymme i bra tilltagna lokaler, som i de flesta fall åtminstone fylldes till 75 procent.
Årets fokus på norska serieskapare var också spännande, även om Nemis skapare Lise Myhre saknades. Dessutom kunde man kanske gjort mer av det som var.
Kul var också att diskutera seriemarknader i olika länder i ett öppet forum.
På den stora minussidan stod arrangörerna som gjorde flera släta figurer, varav den största måste vara att inte dela ut Raptus-priset som varje år går till någon som på något sätt gjort något förtjänstfullt för den tecknade serien. Anledningen: Man tyckte inte att det fanns någon som var värd det!
Och det här säger de under banketten, där större delen av de intressanta norska seriemänniskor äter middag.
Nåja, jag hade i alla fall trevligt tack vare norska kollegor och andra bekanta i branschen.
Och solen sken över Bergen, vilket tydligen tillhör undantagen. Men vilken vacker stad det är.
2.10.05
Ingen kafferast!
Är nyligen hemkommen efter Bokmässan 2005.
På flera sätt är det här årets begivenhet i min bransch. Det är här det samlas flest kreatörer och byråkrater och enda gången på året som man träffar så många bekanta, kollegor och vänner.
För företagets del var det en lyckad tillställning. Inte lika mycket försäljning som förra året, men då var det också ett rekordår.
Däremot blev arrangemanget mindre lyckat på grund av vår monterchef, som gärna visade sin irritation över monterarbetarna som – till synes – inte arbetade. Jag vet inte i hur många fall han faktiskt hade rätt i den förmodade ”latheten”, men flera gånger tog han fel.
Jäkligast blev det den gången jag presenterade en författare som förhoppningsvis ska gå över till oss nästa år, för produktchefen och monterbossen kommer fram och ryter:
– Det är ingen kafferast det här!
Det är både lustigt och läskigt att se hur vissa människor blir med lite makt i händerna…
På flera sätt är det här årets begivenhet i min bransch. Det är här det samlas flest kreatörer och byråkrater och enda gången på året som man träffar så många bekanta, kollegor och vänner.
För företagets del var det en lyckad tillställning. Inte lika mycket försäljning som förra året, men då var det också ett rekordår.
Däremot blev arrangemanget mindre lyckat på grund av vår monterchef, som gärna visade sin irritation över monterarbetarna som – till synes – inte arbetade. Jag vet inte i hur många fall han faktiskt hade rätt i den förmodade ”latheten”, men flera gånger tog han fel.
Jäkligast blev det den gången jag presenterade en författare som förhoppningsvis ska gå över till oss nästa år, för produktchefen och monterbossen kommer fram och ryter:
– Det är ingen kafferast det här!
Det är både lustigt och läskigt att se hur vissa människor blir med lite makt i händerna…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)