Familjen berikar kultursverige

Jag har i helgen tagit hand om en av våra författare, som kom till Stockholm för signering av sin nya bok och en intervju på Kulturhuset. Det blev mycket lyckat.
Signeringen drog över tiden och en timme blev två. Till intervjun var det fullt bland åhörarplatserna.
Senare på kvällen blev det middag och några pilsner. Det var trevligt att kunna samla nästan alla som arbetat med boken, våra vänner på Kulturhuset och författaren.
Men inget av detta hade fungerat utan familjen. Jag brukar försöka lägga den obekväma arbetstiden på de veckor jag inte har mina smågrabbar hemma. Och om inte det går brukar jag kunna byta kvällar och helger med deras mor. Men den här gången gick inte det.
Men den övriga familjen ställde upp. Utan farsan, brorsan och hans familj och så Åke, förstås hade inte den här helgen blivit av, och kultursverige hade varit en erfarenhet mindre.
Tack ska ni ha, allesamman!

Rope + Repet = Ropet

Nere på Åhléns häromdagen såg jag att de sålde en dvd-box med Hitchcock-filmer. Det är Universal som gett ut den och innehållet var en fem-sex rullar för, kanske 500 spänn. Helt ok, med andra ord.
Men det var en annan sak jag reagerade på. Filmen Ropet från 1948 fanns med bland de utvalda... Och den filmen finns inte.
Däremot finns det en annan Hitchcock-rulle från samma år; The Rope, som på svenska fick titeln Repet.
Det här är inte någon av Hitchcocks höjdare, men värd att se en gång för den lek med filmmediet den ändå är.
Hitchcock ville skapa illusionen av en film som upplevdes live, och fejkade bort alla klipp. Detta lyckades man med genom att plåta så länge filmrullarna räckte. När det var dags att byta rulle panorerade kameran sonika in bakom en möbel, en dörrpost eller liknande och så fortsatte man med nästa rulle därifrån. Inte alldeles lätt att sköta smidigt, och man lyckades väl egentligen inte heller särskilt bra.

Nåja, hursomhelst är det pinsamt att se den dåliga korrekturläsningen av den påkostade boxen.
Visst, jag har också missat grejer i korrektur under mina år som förläggare och redaktör. Men aldrig så här grovt.
...hoppas de ansvariga på filmbolaget rodnar i helvetet. – Det skulle jag ha gjort!

Star Wars Holiday Special

Sent om sider såg jag och mellangrabben äntligen Star Wars Holiday special i helgen. Det var ganska länge sedan jag lånade dvd:n av en kamrat och det har nästan blivit lite pinsamt att jag inte lämnat tillbaka den ännu. Men jag ville vänta in mellangrabben som varit på längre besök under den senaste veckans höstlov.

Men oj, vilken besvikelse det blev. Inte ens camp-värdet på de olika inslagen lyckades rädda den här tv-filmen. Mellangrabben hade sett fram emot det här ganska länge, men var beredd att ge upp redan efter en kvart. Själv visste jag ungefär hur filmen skulle bli och försökte peppa honon med att han förmodligen kommer vara den ende på plugget som sett filmen. Och jag lyckades i nästan hela filmens 97 minuter. På slutet började han dock lägga patiens.
Filmen utspelar sig hemma hos Chewbaccas familj, som väntar in honom till firandet av Lifeday. De oroliga familjemedlemmarna gnyr och morrar till varandra och gör utblickar via olika radio- och tv-sändningar, vilka fungerar som sketch-inslag i ett helgprogram. Men det är inte särskilt kul.
Jag fattar inte att Harrison Ford, Mark Hamill och Carrie Fisher har lånat sig till detta. Inte ens då, 1978, kan de ha varit i sådant behov av pengar att de behövde göra det här. Eller kan det vara så att man, när filmen spelades in, inte visste vilken succé Star Wars skulle bli och bara försökte rida på vågen? Hur som helst hoppas jag att de fick bra betalt.

Bättre var då de två andra inslagen på dvd:n. Och då kan ändå 56 reklamfilmer kring Star Wars-leksaker få vem som helst att bläddra på läpparna.
Mupparnas Star Wars-special mindes jag däremot från min barndom. Men inte för att Luke Skywalker och Chewbacca kom på besök, utan för att Scooter framför ”Six string orchestra” som jag på den tiden trodde var svensk i original som ”Brasses enmansband”.

Men frågan är om inte det roligaste ändå var att Chewies fruga har samma namn som min ena svägerska.

Ett småkryps liv

När barnen fyller år brukar de få välja både middagsmat och en film som vi ser bara familjen. Quintus blev 4 den 20 oktober och valde Ett småkryps liv. Men inte förrän igår hade vi tid att se filmen.
Själv gillar jag animerad film och har varit glad åt de erbjudanden det senaste året presenterat på både ICA och Coop. Två Disney- eller Pixar-rullar för två hundralappar är helt okej för mig. Häromdagen kom jag så hem med Ett småkryps liv och Quintus bestämde sig för att det var den vi skulle se.
I dag blev det av.
Jag mindes inte så mycket från filmen. Ramhandlingen i stort, förstås, Samuel Fröler och så att jag tyckte det var jäkla onödigt att göra den här filmen dataanimerad.
Därför fick vi en trivsam kväll tillsammans, Quintus, jag, Simon och mellangrabben – som är här på höstlovet. Filmen är bra, inte övertydlig i sitt budskap och så verkar man haft roligt när man gjort den.
Samuel Fröler som gräshoppsskurken Hoppers röst höll fortfarande riktigt hög klass och matchades bra av Ulf Brunnberg som den mesigare brorsan. Brunnbergs insats gick mig helt förbi senast. Björn Kjellman i huvudrollen var också bra.
Hur fungerade dataanimationen, då?
Jo, jag tror knappast man lyckats fånga myrorna och de andra insekternas minspel så väl i en ”vanlig” tecknad film.
Mitt minnes suckande över animationen kom alltså på skam. Inget snack om saken.
Och Quintus med bröder gillade den.