Fick en guldbagge

Det kan väl inte ha undgått någon att filmen Underbar och älskad av alla haft premiär. Filmen har föregåtts av Martina Haags öde som skådespelerska och den bok hon skrivit om detta. Att Haag själv spelar huvudrollen som Bella i den fiktiva storyn om sitt liv har också väckt uppmärksamhet. Med två så pass renommerade filmmakare som Måns Herngren (manus tillsammans med Martina Haag) och Hannes Holm (regi) bakom kameran bör borga för att filmen håller en viss kvalitet.
Och jodå. Det är en hygglig rulle. Man drar på smilbanden en och annan gång. Flera i den knappt halvfulla salong 1 på Kungsgatans Saga skrattade högt och ofta. Kanske känner man igen sig i det vardagliga drönarliv Bella lever, med drömmar om ett annat. Kanske påminner hennes mer sansade kamrat om oss i publiken, med en mer oromantisk bild av livet. Och kanske njuter man när Bella, i förödmjukelsens och eftertankens kranka blekhet, ändå får revansch på den snubbe hon förälskat sig i.

Ordlekare som jag är uppskattade jag slutpoängen mest. Bella ärver mormors lilla folka, som tack vare sin lackning också blir den Guldbagge man kan förmoda att Bella önskar sig.
Jag fattar inte hur filmrecensenter kunnat missa den lilla subtila juvel i filmen.

Mannen utan öde

Det känns som om det har blivit en hel del enklare litteratur i sommar. Både Jonas Gardells i och för sig allvarliga Jenny och Isprinsessan av Camilla Läckberg fick mig att vilja sätta tänderna i något annat. Valet föll på Mannen utan öde av Nobelpristagaren Imre Kertész.

Mannen … är egentligen ingen självbiografisk historia, även om man kan tro det. Romanen berättar om en tonåring i Budapest, som intet ont anande hamnar i koncentrationsläger efter koncentrationsläger. Historien återberättas enbart genom huvudpersonen tankar.
Till en början retar man sig över fjortonåringens naivitet: förstår han inte vad som är på gång? Men faderns tidiga avfärd mot arbetslägren sker med matsäck och viss förhoppning från hans omgivning, så varför skulle grabben förstå vad som händer?
Att historien berättas på det här sättet gör också att den drabbar läsaren samtidigt som pojkens upplevelser rullas upp. Och det faktum att man sitter med facit i hand gör läsningen och upplevelsen mer hemsk för oss än för honom. Med nyfikna ögon berättar han vad som händer, hur han stör sig på vissa skeenden och försöker finna sig i vad som sker. Aldrig försöker han egentligen ta plats utan tar bara dagen som den kommer, vilket också på sätt och vis blir hans räddning.

Ämnet är tungt, men det här en tämligen lättläst roman – om man kommer över de onödigt långa meningarna, som berättelsen bygger på. För så är det förmodligen. De långa meningarna ska vara pojkens flödande tankars berättelser. Men ändå. En punkt här och där hade inte skadat.

Nåja, farsan ska få ett ex när han fyller 60. Det här är verkligen hans gata.

Titel: Mannen utan öde Författare: Imre Kertész Förlag: Norstedts Pan

Reebok satsar på manga-inspirerad Klüft

I samband med VM i Osaka har skomärket Reebok tagit fram nya pr-bilder på sin frontfigur Carolina Klüft. De är målade i en manga-inspirerad stil och man vill skapa en länk mellan öst och väst, enligt marknadschefen Robert Ingham.

Läs mer på Resumé.

Helnatt anime på SVT2!

Med start 22.25 den 7 september sänder SVT2 en hel natt anime. Man startar med Spirited away och kör sedan ytterligare gäng filmer och andra inslag. Mellansnack av Simon Lundström blir det också.
Dvd-spelaren lär gå varm den natten.

Studio 60 on Sunset strip

… var precis så bra som jag hoppades. Digitala bandaren tar reprisen på fredag!

Avancerad humor

Med bara någon dag kvar till skolstarten berättade Simon i dag att ingen av hans kompisar skrattar åt hans skämt. Och det är klart, hemma hos mig konsumerar han framförallt Magnus & Brasses revyer från 1970-talet, Lars Ekborg från 1960-talet och Povel Ramel från 1950-talet.
– Men fröken skrattar i alla fall, tröstade han sig med.
Själv tycker jag att det är skönt att på det här sättet förvalta och dela med sig av denna del av den svenska kulturskatten.

Valhall 14 klar!

Det finns tydligen svenska exemplar av albumet Valhall 14, som är betitlat Muren. Jag har inte sett det själv, men det har Peter Madsen. I ett mejl i dag sa han sig vara mycket nöjd med både min översättning och textaren/layouten Janne Helanders jobb.
Skönt!

Urhunden, absolut ingen pudel

Efter Urhunden-utdelningen läste jag om Jag är din flickvän nu och Broderier.
Fabian Göranson och Rasmus Gran får ursäkta, men Nina Hemmingsson står i en klass för sig. Jag hoppas dock att både Fabian och Rasmus får fortsätta göra album i den här stilen, eftersom de är inne på områden som inte är särskilt väl representerade i den svenska seriemyllan.
Och Broderier hade kanske inte någon egentlig konkurrens, även om det också här hade varit kul om Komikas satsning på franskspråkiga serier hade uppmärksammats.

TV3 – ridå!

TV3 annonserar ut en kommande fotbollslandskamp mellan Sverige och USA och menar att Tre kronor är väl förberett. Sen när kallas fotbollslandslaget för Tre kronor?

Duck in danger – ny satsning från Egmont

Det här är en recension till BTJ:
Duck in danger är ännu en satsning på figurerna från Ankeborg. Nu i en slags hybrid mellan bilderboks- och serieberättande.
Titeln på denna första utgåva är dock helt missvisande, då Snömannen bara är en liten – och egetligen inte viktig – del av den här berättelsen. Grundintrigen känns igen från andra Kalle Anka-historier: Kalle och knattarna åker inte på semester som alla andra i Ankeborg. Anledningen är ekonomisk, varför Kalle försöker tjäna pengar genom att åka till Alaska och hämta ett isberg, som han tänker sälja i ökenlandet Sandistan. Isberget smälter förstås och Snömannen töar fram. I Sandistan råkar ankorna på skummisen Ali Ab Norm som stjäl Snömannen till sin freak-show. Kalle och – framförallt – knattarna friger Snömannen och övriga udda varelser ur Ab Norms klor. Istället hamnar varelserna i en skön park i Sandistan, där de verkar trivas.
Bilderna är bra, men berättelsen kunde kanske varit mer genomtänkt, både dramaturgiskt och moraliskt.

Titel: Duck in danger – Snömannens återkomst Av: Glenn Ringtved (text) Fernando Güell (bild) Förlag: Egmont kids

Urhunden 2007

Årets Urhundenpristagare är annonserade. Nina Hemmingsson får den svenska utmärkelsen för Jag är din flickvän nu (Kartago), medan Marjane Satrapi fick utmärkelsen för andra året i rad, den här gången för Broderier (Galago).
Utan att ha läst Hemmingssons bok, trodde jag nog att den svenska utmärkelsen skulle gå till Rasmus Gran eller Fabian Göranson. Visst, den tanken är till viss del politisk. Hemmingsson är den som självklart kommer få fortsätta ge ut böcker, medan Gran och Göranson kanske inte lika självklart får samma möjligheter.
Annars är väl Satrapis andra utmärkelse i rad mer uppseendeväckande. För första gången sedan Charlie Christensen sopade hem priset för varje ny Arne Anka-samling som kom delar man ut priset till samma serieskapare. Då föranledde den återkommande Christensenplaketten att Seriefrämjandet ändrade i statuterna för utmärkelsen, så att det krävs en avseende utveckling för att samma serieskapare får plaketten flera gånger för samma serie.
Nu kommer man undan detta tillägg eftersom Broderier inte är samma serie som ”Persepolis”, men ändå. Men kanske ansåg man att det inte fanns några riktiga konkurrenter.
Unghunden-priset går i år till Ulf Granberg. Unghunden är tillägnad de som främjat barn- och ungdomsserier i Sverige. Och vad ska man säga. Ulf är värd all uppmärksamhet han kan få, även om det kanske sker i elfte timmen.

Simon, 9 år, bloggar!

I dag har Simon börjat blogga. 9 år gammal och redan igång.
Det började med att han läste igenom det mesta på den här bloggen, och så blev han sugen. Och eftersom han tycker det är tråkigt att skriva läxor där han ska förklara saker, är det här förmodligen en ganska bra grej för honom.
Såhär övar han sig i formulerandets konst på ett roligare sätt. En konst långt ifrån alla behärskar.
Kolla in själva på länken Simons blogg. Och missa inte introtexten!