Gratis DN – ett tungt arbete

För en månad sedan gick jag ut på dn.se för att läsa någon recension eller om det kan ha varit om Elit-listan. I ett pop up-fönster fick jag då erbjudande om gratis DN i en månad. Gratis är gott, sägs det. Men icke.
Hade jag tänkt mig för lite hade jag kanske låtit DN vara, särskilt som jag har den på jobbet, men jag tackade ja, med en förhoppning om att kunna fördjupa mig i Kulturdelen, framförallt.
Men det blev ett tungt arbete. DN samlades under min postlåda när jag kommit hem trött. Vissa dagar har jag tagit mig i kragen och samlat dem i pappersåtervinningen. Helgerna har jag hunnit läsa lite i tidningen och det slog mig att man kanske kunde få en söndagsprenumeration (var det inte så förr i tiden – eller såldes den bara vid dörren?).
Då ringde en glatt hajpad försäljare och utgick från att jag var jätteglad som haft DN gratis i en månad och att jag självklart insett hur bra det var att ha den. När jag invände att den bara funkat för mig på helgerna hade han det perfekta erbjudandet till mig. Jag skulle fortsättningsvis – under ett halvår – få tidningen, men bara betala för helgerna!
Jag frågade om det inte gick att bara få den på helgerna, men det gick inte. Istället lät det som om killen inte förstått mina invändningar och började fylla i en blankett. Jag avbröt honom tvärt och han blev lätt förstummad. Men vi la på.
I dag kom så ett brev med ett erbjudande om att fortsätta min DN-prenumeration, med den fantastiska rabatten 25 %!
”Aha, jag ville inte ha det bättre erbjudandet på telefon… Därför får jag ett sämre i brevlådan… Tack DN, för att ni inte förolämpar min intelligens!”

Betänketid

Det ska kanske sägas att jag tillfälligt tagit tillbaka mitt arbete som bokredaktör. Omständigheter på jobbet har gjort att man bett mig om detta och jag ansett det vara värt det.
Får se hur länge det håller…