Inför Sverigepremiären på filmatiseringen av Marjane Satrapis serieroman Persepolis hade SandrewMetronome, Galago och Serieteket en förhandsvisning av filmen igår. På Zita mitt under brinnande filmfestival.
Filmen var bra – och viktigt på sitt sätt. Redaktör M Jonsson berättade i sin presentation av rullen att filmen vi skulle se var Frankrikes bidrag till Oscarsutdelningen. Innan filmen funderade jag om det kanske var ett politiskt ställningstagande från fransmännen; en tecknad film om 1900-talets Iran och hur det är att växa upp under förtryck. Men efteråt slog det mig också hur viktig filmen ändå är och kan bli. Det gäller serieromanen Persepolis också, förstås. Men jämfört med den tecknade serien är filmen som medium ett mer lättillgängligt sätt att ta del av en historia.
Och utan att veta hur filmåret sett ut i Frankrike utöver Persepolis, vill jag säga: Bra Frankrike!
Efter filmen bjöds det på vin, men jag och Ewy kunde inte stanna kvar. Det var alldeles för lite syre i lokalen, vilket tyvärr gjorde filmupplevelsen mindre angemän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar